Att förlora en vän är en smärta som inte försvinner!

Jag har gått igenom mycket under den senaste veckan.
Mina vänner har funnits där för mig så TACK för att ni har haft tid med mig och lyssnat på allt jag har berättat
Jag har knappt kunnat sova, för har legat vaken och tänkt på allt som hänt, och något jag inte förstår ännu är att hur hade det kunnat bli så som de blev.
Vi pratade och det fanns inget täcken på att det skulle bli såhär.. Eller var det bara jag som var blind?

Du.. jag berättade mycket till dig och om saker som inte ens var tänkt att berätta. Saker som inte ens mina närmaste vänner vet om mig, berättade jag till dig. Den kvällen då vi sågs.
Men vad har det för mening nu? Det är ett minne blått.
Jag tänker hela tiden på Vad jag kan göra bättre för att få dig att iallafall prata med mig igen..
Det enda jag vill är att få prata med dig. Men hur kommer jag reagera efter detta? Det har jag ingen aning om för jag blev sårad, det blev jag faktiskt.. Men det förstod väll inte du eller skiter du i det?
Jag har ingen aning.. Men det enda jag vill är att få en förklaring varför det blev så som det blev?

Att förlora en kompis som betyder så otroligt mycket så som du gör. Det kunde man inte ens tänka på.. Ju mer man tänker på det desto mer ledsen blir man. Vissa nätter har jag gråtit mig till söms för att du har dykt upp i huvudet varje gång..
Vi sa mycket till varandra och mycket av det som blev sagt under kvällen finns fortfarande kvar.. Men har du glömt det jag sa eller finns det också kvar någonstans?

Att förlora en vän som dig kunde jag inte tänka mig.. Du satte ett spår i mitt hjärta och nu är det bara ett tomt hål. Att bara få höra din röst och få en förklaring på vad som hände. Det räcker, men när man inte ens får det. Vad ska man då göra?